Dagarna går så fort. Nu har jag bara två hela semesterdagar kvar!! Men på något vis så kommer det bli skönt att återgå till vardagen. Sommaren har varit så underbart skön med varma soliga dagar, precis som en sommar ska vara enligt mig! Allting når sitt slut förr eller senare. Idag har det verkligen känts som höst i luften. Samtidigt som jag känner lite ångest över att sommaren snart har gjort sitt ser jag framemot hösten, med de underbara sprakande färgerna som naturen bjuder på. Det är ett skådespel i sig!!

Den senaste veckan har bestått av en bergochdalbana av känslor. Från panikgråt och bryt till stolthet och glädje. Allt är känslor som min byracka åstadkommit;)

Jag börjar med det roliga. I torsdags var jag med Waros och röntgade hans höfter och armbågar. Idag kom beskedet, A-höfter och armbågar UA!!!!:) Tänk att man kan vara så glad över ett par höfter och armbågar;). I fredags var jag ute och spårade med Ullis. Waros fick 2 appellspår (som Ullis lagt). Det gick jättebra. Efter 11 timmar skildes vi åt, och dagen bestod nog mest av skitsnack, prat och skratt. En underbar dag helt enkelt, och flera kommer det bli;) I lördags var vi i Aspudden på Kelpiespecialen. Det var cirka 70 kelpies på ett och samma ställe. Det var en häftig upplevelse att bara ha kelpies runt omkring mig, då det vid två enstaka tillfällen hänt att jag kommit i kontakt med den hundrasen i min hemkommun:) Waros var med i juniorklassen och VANN!! Han blev bästa junioren med excellent och ck. Jag fattade inte riktigt vad som hände, jag har inte satt mig in i utställningsvärlden då det inte riktigt har intresserat mig att springa runt i finkläder och högklackat:) Nu var det verkligen inte så, och det var väldigt intressant och lärorikt. Men efter ett tag föll polletten ner och insåg att jag faktiskt visade upp en grymt läcker hund:)!!! Bedömning var:

"Juniorhane med mycket bra proportioner, maskulint välformat huvud, välburna öron,  tänder och bett u.a, utmärkt topline, tillräckligt förbröst, välkroppad, aningen rak överarm, annars välvinklad, bra ben och tassar, står korrekt, balanserat steg, lite lös i fonten, lite hög svans, bra päls och färg, öppen och trevlig".

Waros pappa Cefeus Fang vann bästa avelsgrupp med avkommor från 4 kombinationer (där Waros var en av avkommorna;)).

                                                               Waros II

När jag läser olika hundbloggar är det ganska få som skriver om att det ibland går dåligt i träningen, eller så hittar jag inte de bloggarna. När det går dåligt skulle det vara skönt at läsa om hur andra har hanterat tillfällen som inte gått bra. Jag har denna vecka känt mig så jäkla misslyckad som hundägare, att jag inte uppmärksammat att Waros är i behov av andra verktyg i sin utveckling. Waros kan bli vilken elithund som helst, han är klok, intelligent, har motor och är samarbetsvillig OCH har en egen drivkraft som jag älskar hos honom!! Men han behöver rätt verktyg för att ha möjlighet till att utvecklas till den underbara duktiga hund han är. Det är bara jag som kan sätta stopp för det, och precis så har det känts den här veckan. Jag vet samtidigt att Waros är i en slyngelålder och det märks i vardagen. För några månader sedan fastnade jag och Waros i träningen, och jag såg inte den glädje inför träning som tidigare. I precis det läget träffade jag Ullis, en duktig ödmjuk människa som tränat hund i många år. Hon var som en blixt från klar himmel;) Den senaste tiden har jag och Waros utvecklats otroligt mycket, bara genom att variera belöningarna mer i träningen. Allt med hjälp av Ullis. Men i söndags bröt jag ihop. Waros ville inte alls vara med, och gav mig ett finger...lite "jag gör som jag vill och skiter i dig". Han sprang runt hela planen och luktade och kissade hejvilt, och bara såg allmänt uttråkad ut i träningen! Efter att läst för många bloggar den sista tiden om all lycka och framgångar hos andra hundägare brast det. Tårarna ville lixom inte sluta rinna. Så här i efterhand är det så skönt att det var Ullis som fanns där, så vi kunde prata och diskutera vad som kan ha lett till detta och hur jag och Waros ska arbeta tillsammans framöver. Jag har fått mycket kloka råd och arbetar för fullt, framförallt med att styra upp vardagslydnaden med mer tydliga regler. Efter bara några dagar är Waros mycket mer lyhörd och reagerar kvickare på min röst när vi är ute, och det går jättebra i träningen. Jag har enbart tränat hemma på gården, för att inte vara i situationer där vi blir störda. Detta kommer såklart tas ut på planen igen, för det kan han. Det är svårt att vara första hunds ägare tycker jag. Jag har mycket att lära mig, och jag är en god bit på väg. Jag vet att jag och Waros är ett perfekt team, vi tar bara lite längre tid på oss att lära känna varandra<3<3

Dagen har bestått av att "göraabsolutingenting". När man har semester är det så skönt att ha dessa dagar, utan att behöva ha dåligt samvete.

I morgon skall Waros röntgas, höfter och armbågar. Jag känner mig lite nervös inför det, men jag hoppas det blir A och UA. Som människa är jag väldigt otålig och har svårt att vänta in något, och detta blir ett svar jag måste gå och vänta på USCH!! När det gäller presenter är jag precis likadan, så nyfiken att jag börjar tjata så fort jag vet att det finns en present till mig:) Samtidigt tycker jag det är väldigt roligt att ge bort presenter, och har svårt att hålla mig för att inte berätta vad en person ska få.

På eftermiddagen behövde vi åka till JULA och inhandla lite olika saker. Min andra hälft handlade och jag väntade utanför med Waros för lite miljöträning. Jag försöker passa på såfort tillfälle ges. Han skötte sig exemplariskt. Satt bredvid mig på bänken och tittade på alla människor som gick in och ut. Det avslutades med en glass som till vår överraskning kom ut till oss:) Innan vi åkte hem tog vi en sväng förbi mamma och pappa över en kaffe. Alltid lika mysigt

På lördag är det kelpiespecial i Stockholm. Den är vi anmälda till så det ska bli spännande. Jag är inte en utställningsmänniska, men det ska bli kul att få ett omdöme på besten. Jag har en känsla av att domaren kommer bli attackerad med pussar och svansviftningar. Men det är ett beteende jag aldrig kommer jobba bort eller försöka dämpa. Om vi når vårt mål till att tävla (såklart vi gör det:)) så har jag funderat på tex tandvisningen. Jag har bestämt att jag tar att få ett lägre betyg på den delen för jag ÄLSKAR min hunds glädje till andra människor!! Hans positiva inställning till livet där allt och alla älskas<3

Från och med imorn skall vi återuppta träningen. På kvällen ska vi till klubben och titta på skyddsträning och även då passa på att träna i en miljö med mycket störning. Det behöver vi träna mycket på, att hålla fokus oavsett om det är hundar och människor i närheten som verkar göra roliga saker:) På fredag är det en heldag med träning och skitsnack med en person jag lärt känna mer och mer:) Det är hon som jag tidigare skrivit om som kommit att bli min förebild i hundträning. Det ska bli riktigt skoj:)

Jag avslutar detta inlägg med några bilder från ikväll. En tyst och stilla bryggkväll<3

Den här sista veckan har bestått av arbete innan semestern. Kändes helt underbart att få sova i morse. Dock tyckte inte hunden att vi skulle ligga på latsidan, så vi tog en solig morgonpromenad i skogen. Jag får en riktig energikick av varma soliga morgnar.

Den sista tiden har varit så väldigt varm, och Waros blir lätt påverkad av värmen. Han har mest legat i skuggan i trädgården. Träningen har inte varit så prioriterad för tillfället, däremot så tränar vi kantarellsöket på kvällarna blandat med sköna kvällspromenader när värmen lagt sig. Mycket bad har det också blivit. Jag brukar inte bada så mycket men några dopp har det blivit för mig...och vad det gäller hunden så talar bilderna för sig själva vad han tycker om att bada:) Tidigare har jag inte haft flytväst på vid bad, men har ändrat inställning till det. Hundar kan bli väldigt tunga om de behöver räddas.Waros simmar mer än gärna långa sträckor och vill inte alltid lyssna och komma tillbaka in till land. Detta jobbar vi på;)

De sista dagarna har jag börjat arbeta aktivt med koppelträning då han drar ganska mycket. Jag tycker inte att det är ett okej beteende. Han springer mycket lös så därför är han inte riktigt kompis med kopplet, och det medför att jag inte riktigt är kompis med Waros i koppelpromenader:) Jag har i mitt huvud försökt allt..från att stanna, vända, prata glatt, prata bestämt muta med godis etc etc. Nu äntligen börjar det lösa sig genom goda råd från riktigt duktiga hundmänniskor. Jag har verkligen haft tur och lärt känna bra hundmänniskor som vet vad de pysslar med. Konsekvent och åter konsekvent är ganska tufft för mig. Jag glömmer detta emellanåt, och måste hela tiden påminna mig själv. Det finns en person som har blivit min förebild vad det gäller hundträning! En person som hela tiden har ett rättvisetänk gentemot hunden, och pratar om vikten av att vara rättvis.. jag älskar det sättet. Jag har utvecklats otroligt mycket och suger åt mig all den kunskap hon besitter!

Det här är den första bilden jag fick från min uppfödare, och det är hon som agerat fotograf. Här är Waros ca 5½ vecka. Första gången jag såg den här underbara kullen var när valparna var 4 veckor. Jag har under flera år längtat efter en hund, men aldrig varit säker på vilken ras som passar just mig. Efter att ha läst om olika raser fastnade jag för kelpie. Detta utifrån att den var en bra allroundhund och hade de egenskaper som matchade mig samt att den var en frisk ras som inte var sönderavlad. Då mitt stora intresse är brukset så var rasen perfekt för mig samtidigt som jag ville ha en hund som passar i vardagen och i familjen. Kontentan av detta är att jag hittat världens bästa ras som passar mig perfekt. Waros är underbar på alla sätt. Han är klok, modig, arbetsvillig, glad och full av kärlek.. ja, jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet.

I början av september -12 stod jag helt plötsligt med en 8 v valp i min famn. Innan kände jag mig så förberedd, hade läst och läst om träning, rasen, ja allt som har med hund att göra. Men när jag står där med min lilla brunbjörn kniper det till i magen!! Hur ska jag klara av att ta hand om honom, och hur ska jag göra????? Mitt självförtroende fick sig en törn, men det var bara att andas.

 Nu har min lillkille blivit 1 år den15/7. Det är inte alltid lätt, Waros har sedan han kom in genom dörren varit en riktig tuffing. Bakom den söta fasaden gömde det sig ett odjur haha!! Ne, inte riktigt, men det har varit en utmaning. Dock har det varit en underbar utmaning som jag inte skulle sälja för miljoner kr. Waros har utvecklats så mycket, och även jag. Vi har blivit ett team som samarbetar för att komma framåt och nå våra mål. Det jag älskar med Waros är att han ALLTID är så glad. Har jag varit ute i 1 min eller 3 timmar spelar enligt honom ingen roll, svansen snurrar runt som en propeller oavsett:)

Egentligen har jag aldrig tänkt på att jag är en "sån" som bloggar. Men med tiden har jag känt mer och mer att man alltid kan testa, hunden är ändå den som tar mycket tid från mig i min vardag. Det är även en person som sagt till mig att oavsett om ingen läser så har du en dagbok att gå tillbaka i... och kanske det hjälper någon som befinner sig i den situation som jag en gång var!


 Cefeus Waros II